Var sak har sin tid och detta sätter onekligen en stämpel på varje objekt. Att produkter, likväl som arkitektur och konst har sitt formspråk beror på i vilket sammanhang de uppkom. De tillverkningsmekanismer och 
material som fanns tillhanda blev direkt styrande.
De stilar som då utvecklades är inte en effekt av fri konstnärlighet och artistens val utan en konsekvens av de tekniker som uppfunnits och de begränsningar som detta innebar.
De runda valvbågarna i den romanska arkitekturen under tidig medeltid ersattes med gotiska spetsbågar och magnifikt höga valv, inte på grund av en ändring av en trend utan som en konsekvens av ny byggteknik med bland annat stödjande strävpelare.
Romartidens arkitektur innehöll magnifika konstruktioner som innefattar stora öppna rum under
kupolformationer, som exempelvis Pantheon i Rom. Där möjliggjordes stabiliteten av betong och cement. När dessa konstruktionsmaterial föll i glömska efter Romarrikets fall så ändrades förutsättningarna.
Inte förrän i mitten av 1800-talet hade man tillgång till dessa material igen. Då kunde man dessutom kombinera dem med modernt stål, vilket gjorde att de arkitektoniska stilarna kunde utvecklas än mer.
Flygets utveckling ger en tydlig fingervisning om hur ny teknik måste inväntas innan projekten kan börja fungera. Ballongfärder hade förekommit under hela 1800-talet och det ansågs vara mer sannolikt att nå Nordpolen i ballong än i ett motordrivet fordon, vare sig landgående eller flygande.
Problematiken, som återkommer in i våra dagar, handlar om att få en kraftfull motor, i en liten storlek, applicerad i en nätt kaross och sedan få konstruktionen att lyfta.
Detta är knepigt att visualisera om den bild man har framför sig är ett viktorianskt ånglok.
Svårigheten med lämpliga motorer och tillräckligt nätta karosser löstes efterhand och den moderna flygtekniken utvecklades.
Den yttre designen anpassades också. Det faktiska behovet av en aerodynamisk formgivning uppmärksammades. Tidigare hastigheter inom transporter var inte tillräckligt höga, men nu sågs nödvändigheten. De strömlinjeformade strukturerna såsom fartlinjer och små metallvingar spred sig också till andra objekt än transportfordon, till och med till stationära prydnads föremål.